Något jag irriterar mig på

Något jag irriterar mig på

Något jag irriterar mig så himla mycket på är när mammor med småbarn tror att de är bättre än alla andra, och låter deras ungar göra vad de vill.

Seriöst, vad är grejen med kvinnor som har ett barn mellan 0-5 år som tror att det är fritt fram för dem att göra precis vad de vill och ha ouppfostrade ungar. Jag kan inte räkna gångerna jag varit med i situationer var mammor fräst åt mig att ”visa lite respekt mot vi som har barn”. Vad är det för ursäkt? Så deras barn kan stå där och räcka tungan åt mig och peka, och när jag ber mammorna hålla ordning på deras barn ska de bli oförskämda för att de gör ett dåligt jobb på att uppfostra deras barn? Jag tycker verkligen inte det är okej.

Sedan blir jag också arg när kvinnor med barn tror att de har något slags frikort för att hamna före i köer. Det har hänt mig tre gånger att mammor med småungar helt enkelt trängt sig före mig i kön. Två utav tre gånger har jag vänligt sagt åt dem att ställa sig längst bak i kön, därpå svaret ”jag har faktiskt ett litet barn, visa lite respekt”. Jaha så du uppmuntrar då också mig att bli på smällen så jag kan vara en sur gnällkärring som tror att hon är bättre än alla andra? Ja okej då säger vi så fröken-jag-har-småbarn-jag-kan-göra-vad-jag-vill.

Något som också är fruktansvärt irriterande är så kallade ”lattemammor”. De som går i en lång rad med barnvagnar och blockerar vägen totalt. Det är inte ens det som är mest irriterande, utan det är att alla stönar och suckar när man frågar snällt om man skulle kunna komma förbi. Det är helt enkelt onödigt enligt mig.

Nu tänker nog många ”du kan faktiskt inte säga så då du inte har haft småbarn Anna” och nej det kanske jag inte kan. Men om man inte kan hålla ordning på sitt barn tycker jag inte man borde vara oförskämd mot andra. Det är en sak att ha ouppfostrade småbarn och be om ursäkt, än att ha ouppfostrade småbarn och vara gnällig, sur, otrevlig och respektlös emot andra.  

Så snälla, håll ordning på era barn och var inga besserwisser mammor – tack på förhand.

Anna Jacobsen